Säg det inte, berätta det!

Mina måndagskvällar blir ibland sena, sällan utvecklande och inte alltid roliga nuförtiden. Dessa kvällar ägnar jag åt att rätta mina studenters inlämningsuppgifter och det är så klart en viktig del i lärarjobbet, men inte den bästa delen av jobbet. För om jag ska vara ärlig så är det efter några år inte så mycket nytt som dyker upp, utan alla studenter går igenom en rätt så liknande retorikresa.

Sedan jag blev lärare har jag haft runt 150 studenter. Varje student håller ungefär 9 tal under en termin. Det blir alltså cirka 1350 tal som jag lyssnat på. Att lyssna på dessa tal och ge individuell respons – det är det bästa med mitt jobb!

Vad tror ni att jag framför allt kommer ihåg från alla dessa tal?

1 Deras egna sedelärande berättelser från andra seminariet.
X Deras slagkraftiga argumentationer från seminarium fyra.
2 Deras briljanta sluttal på sista seminariet då de visar sin fulla utveckling.

Svar: 1

Om jag skulle avtvingas att ge bara ett enda råd inför ett tal, då skulle det vara att få med en egen, personlig berättelse som knyter an till ämnet. Det är det som publiken kommer att komma ihåg! Det är det som jag kommer ihåg från mina studenters tal.

Varför är det så viktigt med en personlig berättelse? Jo, för det ger ett tal…

• trovärdighet då det är svårare att ifrågasätta något självupplevt
• känslan av att vara autentiskt och genuint (eller rättare sagt att talaren är det)
• möjlighet att lyfta fram mjuka värden med argument som går till hjärtat.

Detta gör att ett tal blir mer övertygande. Och ihågkommet! Så säg inte bara det du ska säga, utan berätta det för att starkare få fram ditt budskap.

Vis av erfarenhet, och retoriklitteratur, så uppmanar jag mina studenter att alltid, alltid ha med en berättelse i sina tal. Nuförtiden blir mina tisdagkvällar alltid sena, alltid utvecklande och alltid roliga. Dessa kvällar får jag möta mina studenter och lyssna på deras tal!

Jag ska utveckla fördelen med berättelser en annan gång, men nu ska jag fortsätta att rätta skriftliga inlämningsuppgifter inför morgondagens seminarium.

Ingen kan övertyga som han

Om ett tal ska övertyga – vad krävs då?

Niclas Frisk, personlig tränare och personlig övertygare, i ett regnigt Kronobergsparken. Foto: Sofia Jonsson.

Fredag, slutet på en fullspäckad jobbvecka och det känns lockande att åka hem till soffan och stillheten. Men ett träningspass är inbokat, så upp ur kontorsstolen och samla energi på bussen på väg till gymmet.

På gymmet möts jag av Niclas Frisk, min personlige tränare sedan några månader, och han har bestämt att dagens pass ska ske utomhus. Jag är skeptisk, men byter om och följer efter honom till Kronobergsparken.

Väl i parken blir det chins, swings, dips, burpees, crunches. (Som retoriker är jag van att jobba med grekiska och latinska termer, men detta var verkligen grekiska när jag började träna.) Men så kommer regnet. Och mera regn. Och kylan. Och energin rinner ur mig. Och jag är nära att lämna parken och passet bakom mig.

Att övertyga (peitho på grekiska och persuasio på latin) handlar om att avsiktligt påverka lyssnarna i riktning mot ett mål som talaren vill nå. Aristoteles sa att kärnan i retorik är att i varje enskilt tillfälle hitta det som bäst kan övertyga.

Vad gör min talare/tränare när regnet öser ner? Jo, han öser på med ord för att få mig att inte ge upp. Han peppar och använder konsten att tala för att övertyga mig om att fortsätta.

Men vad krävs egentligen för att lyckas med övertygandets konst? I den klassiska retoriken har talet ett märklig och mystisk egenskap; talet skapar relationer, förtroende och tillit mellan människor, vilket retoriken på grekiska kallar för pistis. Utan pistis, tillit, är all vidare kommunikation meningslös, för pistis är retorikens grund. Om den nödvändiga tilliten saknas mellan talaren och lyssnarna blir talarens viktigaste uppgift att bygga upp den. Dessutom måste en talare tro på det den säger för att vara riktigt övertygande, annars upplever inte lyssnarna talaren som trovärdig.

Niclas har arbetat med att bygga upp ett stort och starkt förtroendekapital. Jag litar på att han inte vill vilseleda mig. Jag känner tillit till honom och hans kompetens. Jag lyssnar på hans ord. Jag känner energin komma tillbaka och med hans hjälp slutför jag träningspasset. Niclas är med andra ord en god tränare och en god talare!

Hur jag sedan när jag kom hem lyckades övertyga mig om att en hel chokladkaka var bra att äta – det är en annan historia!

Även Niclas bloggar lite sporadiskt på Naturlig kost och träning på riktigt och han jobbar på True sports & adventures där det finns fler stjärnor i övertygandets konst.